Hemligheter kapitel 4
Vanessa vaknar upp i någon slags koja, hon kan se gröna kvistar och lite sol ljus sippra in mellan hålen i väggarna. Hon är som förlamad, hon har lite ont i huvudet och armarna, samt så ser hon lite dåligt. Med en möda lyckas hon ta upp sin högra hand och lägga den på pannan, hon känner något lite luddigt och mjukt, förmodligen ett bandage, hon lyfter handen ner till ögonbrynet, ett ärr splitrar upp ögonbrynet i två. Hon gnuggar sina ögon innan hon stoppar undan handen under täcket hon har över sig och somnar om.
någon timma senare vaknar hon av röster, hon öppnar ena ögat försiktigt så hon inte väcker uppmärksamhet. Två personen står och pratar, den ena står med ryggen mot henne och den andra har en luva så hon inte kan avgöra hur personen ser ut. Vanessa kan höra lite grann vad dom säger men dom mumlar så hon uppfattar bara några ord
- du kan inte låta henne gå tillbaka hem... säger den ena
- men vad ska jag göra då?! säger den andra
- gör vad du vill....hon ska vara trygg i alla fall. säger den ena
den som stod med ryggen mot henne går iväg till en stege och klättrar ner. personen med luva står kvar och tittar ner i marken, tills hon ser rakt på Vanessa.
- så du har vaknat. säger personen
Vanessa öppnar båda ögonen och tittar på personen, hon märker att hon ser bättre nu
- suck... jag önskar du kunde få slippa detta, men du är inte trygg längre och du måste lära dig ändå... säger personen
Vanessa lyssnar inte så noga och lyckas skaka fram lite ord
- var är jag? vad hände? säger hon med darrig röst
- jag hittade dig vid strand kanten vid vargängen, alldeles blodig och blöt, din häst hade sprungit iväg efter du blivit avkastad, så jag tog dig hit och tog hand om dig, du har varit i koma i 4 och en halv vecka. säger personen
Vanessa tappar andan, 4 och en halv vecka?! har hon sovit i 4 och en halv vecka!!?
- se inte så skrämd ut, alla dina sår är borta men du har några ärr som är kvar, du hade fått en rejäl smäll i pannan så det är därför du har bandage, du kan nog ta av dig det nu. säger personen
Vanessa nickar och tar av sig bandaget, det är lite blod på bandaget men det är inte så illa
- här, du behöver det. säger personen och kastar ett par kläder på henne
Vanessa sätter sig upp och tittar på kläderna, dom är ganska söta men det är sååå inte hennes stil!
plötsligt hör hon gnägganden och frustanden nedanför kojan
- vänta här jag kommer strax. säger personen och klättrar ner för stegen
Vanessa passar på att byta om till de kläder hon fick, när hon är klar tittar hon på sina gamla kläder, dom är alldeles smutsiga och det är hål överallt som hon aldrig kommer kunna fixa, hon suckar och sörjer sina, en gång, fina ridkläder. personen kommer upp från stegen men stannar halvvägs och ropar att hon ska komma ner.
Vanessa går lydigt ner
- vad händer? frågar hon
- du måste ge dig av fort, ta wintra hon vet vägen hem du behöver inte oroa dig. säger personen
- men? min häst då! night, jag måste hitta honom! säger Vanessa
personen skakar på huvudet, så lite av luvan åker av. det var då det slog Vanessa, hade personen sagt wintra?
- vänta sa du wintra? frågar Vanessa och tittar på skimmel araben brevid personen, men innan hon hinner tänka så har personen svingat upp henne på wintra och tryckt tyglarna i händerna på henne. Vanessa vände sig om och tittade personen rakt i ögonen och då förstod hon vem det var.
- Fe...! Vanessa hinner inte säga mer innan personen smackar igång wintra så hon springer ut i full galopp ut i Gröndal.
wintra är snabb, det är nästan så att Vanessa ramlar av men hon har ett hårt grepp om tyglarna. turen genom Gröndal får Vanessa en stund att tänka på vad som precis hänt och hon kommer fram till att det är något riktigt skumt pågång och detta skumma ska hon ta reda på om hon så måste rymma hemifrån. när dom börjar närma sig hem så svänger dom in till stallet, det har börjat skymma så ingen är ute utom några av ridlärarnara som är ute och tar in bommar från dagens lektion. Vanessa leder in wintra in i stallet, hon ställer henne i en mysig box med en ny häst, hela stallet har förändras sen hon var där sist
hon tittar på alla hästar innan hon går ut ur stallet och springer hem, när hon öppnar dörren till huset är det ingen hemma
- Mammmaaa! var är du?! ropar Vanessa
- Mammmaaa! var är du?! ropar Vanessa
inget svar. Vanessa går runt i hela huset men hittar ingen, hon går till köket och letar en vanlig telefon så hon kan ringa henne men det är meningslöst. Vanessa går tillbaka till dörren för att leta ute men innan hon öppnar dörren så vänder hon sig om och tittar runt, det är då hon ser något i trappen
- Mamma? säger Vanessa
- Precis här Vanessa, precis här...
