Hemligheter kapitel 3
Hittade på ett namn åt min lilla berättelse! kram!
Vanessa drömmer att hon rider spökliknande fram genom Gröndals oändliga skogar med den svarta hästen i stallet. Dom rider till bergen där dom kämpigt tar sig fram, plötsligt kommer en vacker vit häst fram bakom en sten. den vita hästens ögon är vita och lyser så starkt att Vanessa måste blunda, samtidigt som hon känner att hon slits ifrån den svarta hästen rygg.
Hon försöker greppa tag i tyglarna men det finns inget där, bara tom luft i tomma intet. hon vågar inte öppna sina ögon förrän hon känner mark under sig. när hon öppnar ögonen så ser hon först inget alls men efter en stund börjar det klarna upp sig och den blå hästen står framför henne i ett stort tomt stall.
- Är Vanessa ditt namn flicka lilla? säger hästen och stirrar rakt i Vanessas ögon. hon är för stum för att kunna prata.
- du är väl Vanessa? jag har något riktigt viktigt att säga dig. säger hästen. Vanessa nickar långsamt. bara en dröm. bara en dröm. bara en dröm.
- bra, jag har sett din framtid och den ser hemsk ut om du inte tackar ja till ett erbjudande du kommer få... säger hästen allvarligt. nu har Vanessa fått nog av den här drömmen, hon kommer inte tacka ja till ett ända erbjudande från någon som hels främling!
hon skakar på huvudet och tänker: vakna vakna vakna vakna vakna! drömmen tornar bort, hon hinner precis se att hästen flammar upp till en eld och springer rakt mot henne som en ilsken tjur samtidigt som den skriker "kom tillbakaaaa!"
Vanessa vaknar, hon andas häftigt och har svettas under natten.
- bara en dum dröm... intalar Vanessa sig. hon tittar på klockan, hon har vaknat ovanligt tidigt och är fortfarande lite trött efter drömmen men vill inte somna om och träffa den dära hästen igen. hon ställer sig upp och tar på sig riktigt snygga vita ridkläder och inspekterar sig i spegeln. för att matcha sin lilla outfit så tar hon en gammal hjälm som hon sprejar med vit färg, hon låter den torka medans hon gör frukost och skriver en lapp till mamma som hon ställer vid bordet. när färgen på hjälmen torkat tar hon på sig den och går ut ur huset och joggar den korta biten till stallet. när hon är framme ser hon en lapp på ingången där det står: "Hej Nessa! ska bort idag och kan inte sköta hästarna på morgonen tror du att du kan sköta dom? såklart du kan! btw en ny tjej ska börja hon heter Felicia och är ganska blyg, så du får sköta om henne också, du vet visa runt och sånt där / kram Johanna"
Vanessa ler mot lappen och går in i stallet. hon ger mat och vatten till alla hästar och när dom ätit klart så kratsar hon hovarna och borstar dom alla rena. precis när hon är klar kommer den nya tjejen, Felicia.
-Hej på dig! du måste vara Felicia? säger Vanessa glatt.
-mm... mumlar Felicia tillbaks.
- vill du börja med en ridtur eller... börjar Vanessa innan hon blir avbruten
- rida, jag vet hur man gör, jag vill skritta med den vita araben, jag sadlar själv. säger Felicia bestämt
- oh... okej! sadlarna och tränsen finns där inne säger Vanessa och pekar mot sadel kammaren.
Felicia nickar till svar och hämtar sadel och träns. Vanessa tittar på den svarta hästen, det här är hennes chans att få bestämma själv vilken hon ska rida, och den chansen går hon inte miste om. hon tar den svarta hästen och sadlar och tränsar den. när dom är klara leder dom ut hästarna ur stallet och sätter sig upp. dom börjar skritta igenom jarlahiem och uppför goldspurs.
- såå... är du ny här? precis flyttat in eller? säger Vanessa allt för att försöka bryta den tjocka isen av tystnad
- nä bott här länge, har gått på den här ridskolan tidigare också men var tvungen att sluta pågrund av att det blev för dyrt... Felica tystnar. dumt dumt dumt! varför hade Vanessa frågat det? dumt! dom skrittar vidare men vänder genast när dom ser g.e.d arbeta vid vägen. dom börjar börjar trava när dom närmar sig Gröndal.
- om du nu gått på denna ridskola, vet du vad denna svarta häst heter? säger Vanessa av ren nyfikenhet
- han heter night, bara night. säger Felicia och ser ut som om hon ska spricka av hemligheter.
Vanessas bubbla av nyfikenhet spricker och hon babblar ut en massa frågor om Felicia
- bodde du någon annan stanns innan du kom hit? har du ridit night? vars bor du nu? hur kommer det sig att du har råd med ridskolan nu? har du drömt en dröm inatt? jag har drömt en jätte konstig dröm! säger Vanessa. Felicia tittar på Vanessa som att säga 'vilken dröm?' då berättar Vanessa om sin dröm, hästen och allt samtidigt som Felicias ansikte blir mer och mer stelt och rädd.
- det var inte tänkt att du skulle vara med... dom svek mig. säger Felicia när Vanessa pratat klart
- vilka svek dig? säger Vanessa
- inget du ska bry dig om, gå hem och göm dig och va inte i närheten av mig och glöm drömmen! säger Felicia samtidigt som hon stannar hästen. Vanessa stannar night som frustar av glädje av att få vila en liten stund.
- vadå då? jag tänker inte gömma mig! du ska inte bestämma vad jag ska göra eller inte! sluta leka dina dumma lekar nu! säger Vanessa, nu är hon irriterad på Felicia för att hon ska vara så blyg i ena stunden och helt plötsligt bestämma i den andra.
- för ditt eget bästa Vanessa! du måste hålla dig borta från mig! säger Felicia
- du måste hålla dig borta från mig! jag tänker inte gömma mig! då är det bättre att du gör det! Vanessa vet att hon kommer ångra de orden senare.
Felicia ser ut att kunna gråta när som helst men hon blinkar bort tårarna och smackar igång wintra till galopp och susar in i Gröndal utan att säga ett ord.
Vanessa ska precis ropa efter henne då night helt plötsligt börjar stegra. Vanessa försöker lugna ner honom men det hjälper inte och hon slits ifrån night precis som i drömmen, hon känner luften under sig när hon flyger av night, Vanessa tycker det tar en evighet att falla till marken men precis då hon tror att hon redan är på marken och landat på rumpan så känner hon att huvudet slår sig i sten marken och allt blir svart.
