Hemligheter kapitel 1
Det blev en liten berättelse i alla fall, hoppas ni tycker om den!
Vanessa hoppade ur bilen och ställde sig rakt i vete fältet så att det petade henne i ansiktet.
- Nessa! kan inte du låsa bilen efter mig när jag tagit ur kartongerna? ropade Vanessas mamma Anna,
- okej! ropade Vanessa tillbaka, egentligen så skulle hon kunna ta kartongerna själv men efter att pappa gick bort så vågar hon inte trotsa henne då hon blir så deprimerad. Medans Vanessa väntar på att mamma ska plocka ur kartongerna och bära till det nya huset så tittar sig Vanessa sig omkring, vete, vete, sten, gräs, ännu mer vete, och någon slags borg är allt hon ser. Vanessa tog ett djupt andetag och drog ner färsk frisk luft i lungorna. det var något helt annat än i stan, där man knappt kan andas av alla avgaser. Vanessa tittar in i bilen, inga kartonger, hon låser bilen och går ut på vägen, det är väldigt sällan bilar kör här.
- Mamma jag har låst bilen! jag tar mig en titt omkring och letar efter stallet! ropar hon till mamma
- okej! va inte borta så länge bara! svarar mamma tillbaks.
Vanessa springer ner för vägen och skymtar några stegrande hästar på en liten borg bakom en stor sten.
Vanessa antar att det är stallet så hon springer fram.
det ser magiskt ut att stå där och titta på den stora porten och de stegrande hästarna.
Cristal stallet kallar man det för, dock är det inte det riktiga namnet, men papperna om stallet är som bort blåsta och man började kalla stallet för cristal stallet. Vanessa fissar till och tar sig en titt runt hagarna, det är ganska tomt men någon häst står där och betar i alla fall. sen orkar hon inte vänta längre och marscherar rakt genom porten och följer den lilla stigen som leder till själva stallet.
Vanessa är så distraherad av alla prydnader att hon inte märker att hon krockar i nån.
- oh! förlåt mig, det var inte meningen, gick det bra? säger Vanessa ursäktande
- äh, det är okej. jag har inte sett dig här i trakterna tidigare, är du nykommligen? säger personen förväntasfullt.
- ja, jag är ny här. jag heter Vanessa, du då? Vanessa tycker att hon låter ointresserad när hon säger det där till personen men det verkar inte göra så mycket då hon fortfarande ler.
- oh vad trevligt! jag heter johanna! du ska väl börja rida här antar jag? jag kan visa dig in i stallet om du vill? säger johanna.
Vanessa bara nickar och ler, sen går dom in i stallet men johanna måste lämna henne där då hon måste ge mat åt grisarna och mjölka korna.
När Vanessa kliver in i stallet träffar en varm känsla henne och Vanessa blir ännu gladare.
det finns 3 boxar med hästar i. den första boxen är liten och har två vackra ston i sig.
stoet till vänster är en skimmel och är ett arabiskt fullblod, till höger en akhal teke som är cremello.
Wintra och Embla står det på deras skyltar ovanför och hon antar att det är deras namn. hon går vidare till en stor box med två hingstar i, till vänster en Selle Français som är mörk brun med svart man och svans med en stor vit bläs, till höger ett arabiskt fullblod som är vit med bruna prickar på. dom heter Marou och Zante, Marous skylt är gjord av guld och det är en krona brevid den. förmodligen någons rik snubbes häst tänker Vanessa.
Hon går vidare, en liten box med en hingst i. hingsten är svart med silver hovar och snälla ögon. hon kan inte se vad hästen heter då det inte finns någon skylt.
- vad heter du då gubben? svarten, bläckis? säger Vanessa samtidigt som hon strycker handen på hästens mule. hon rycker till då hon hör stall dörren öppnas, det är johanna.
- vill du hjälpa till med att kasta upp höbalar på loftet? jag lovar, dom är inte så tunga som man tror.
Vanessa ler och nickar, 2 minuter senare står hon och tar imot flygande höbalar. Vanessa är så glad, allt blir bara bättre sen dom flyttande från stan, Vanessa är så lycklig just då, bara just då...
